Omöjliga mål
Jag har kommit i en period i livet där jag måste inse att jag måste ta ett steg framåt för att må bättre. Jag har lidit av svår panikångest och depression i snart två och ett halvt år. Nu när jag mår lite bättre på ångestfronten så har jag tänkt att jag ska försöka hjälpa mig själv nu när jag känner att jag kan. Många nätter ligger jag i sängen och kan inte sova för att jag har huvudvärk och fullt med dumma tankar om att jag är misslyckad osv. Jag tänker ofta på döden, att mamma och pappa en dag kommer att dö och jag då kommer att försvinna från denna värld. Jag vet inte vad jag skulle göra utan mamma och pappa och därför är jag så fruktansvärt rädd. Jag är rädd för att bli ensam. Men bara för att man är rädd för att bli ensam så betyder inte det att man i ren rädsla ska gifta sig och skaffa barn, för det är ingenting jag vill i nuläget. När jag var liten så minns jag att jag ville ha en mängd med barn men nu i vuxen ålder så är jag inte så säker längre. Jag har alltid varit självständig på det viset att jag inte känt något som helst behov av att slänga mig in i ett förhållande, då väntar jag hellre på den så kallade rätta. Även om det tar en evighet. Hellre leva i ett kärleksfullt förhållande än att ha levt med någon som ändå visat sig vara fel. Då kanske ni tänker, hur kan hon veta vem som är "the one"? Jag tror helt enkelt att man bara vet när man träffar personen. Det låter kanske fånigt men vad ska jag säga, jag är en hopplös romantiker.
Min plan för att må bättre är att jag ska utmana mig själv ännu mer än vad jag har gjort. Det jag har gjort för att utmana mig själv än så länge är att gå långa promenader, åka till affären, träffa vänner, vara barnvakt, promenera Sallie osv. Detta kanske låter som enkla saker för många. Men för en person med svår ångest och depression kan detta kännas omöjligt. Men genom att jag har utmanat mig själv och ändrat kost så mår jag mycket bättre än vad jag gjorde i juni. Jag vet att jag har en lång väg att gå mendetta är en mycket bra början. Min plan är att träffa vänner oftare, ta en promenad tillsammans, fika och annat som normala vänner ska. Det andra är att ta upp ett intresse/hobby, eller varför inte flera, som simning, korpen, tennis mm. Det tredje är att åka någonstans, som dagsutflykter som till Oskarshamn, Kalmar eller varför inte Öland. Att åka någonstans är ett mycket stort mål för mig speciellt till Kalmar och Öland. Men jag tror att när jag väl har åkt dit så känns det bättre.
Detta blev ett ganska privat inlägg, men jag behövde skriva detta.
- Therése
